Farväl

Vi sitter på Regnbågsbron, du och jag,
och Atena — min älskade hund,
nu en stilla hundängel med mjuka vingar av minnen.

Jag vill inte släppa taget,
inte lämna över henne till himlens famn,
men tiden står bredvid oss och väntar tålmodigt.

En saxofon spelar för oss,
låter tonerna bära det jag inte kan säga högt.
Ur musiken lyfter tre fjärilar,
som om de föds ur själva sorgen,
och flyger långsamt uppåt,
mot det ljus som väntar på andra sidan.

Atena vänder sig om en sista gång,
med den där blicken som alltid förstått mer än ord.
Och himlen öppnar sig,
mjuk, varm, redo att ta emot henne.

Vi sitter kvar på bron,
mellan två världar,
och låter kärleken visa vägen.