Djurgårdskanalen

På broräcket, där tre lyckor öppnar sig mot det turkosblå vattnet,
sitter hon med sin hatt fylld av citroner —
en liten solig hemlighet mitt i den stilla natten

Den svartvita hunden lutar sig mot gatlyktan
som om den vill känna brons egen andning.
I hennes knä vilar den bruna hunden, trygg och varm,
som om världen är precis lagom stor just här.

Ovanför dem svävar tre luftballonger,
tysta färgklickar som driver långsamt över himlen,
som drömmar som ännu inte bestämt sin riktning.

Vattnet ligger stilla och turkosblått,
och hon sitter där, högt över ytan,
med två liv tätt intill sig
och låter tankarna röra sig fritt —
över det som varit, det som är,
och det som väntar någonstans
bortom den tredje ballongen.