Isdans

Det är gnistrande kallt, en vinterkväll där luften nästan sprakar av kyla. Mitt på isen står han och spelar på sitt dragspel, fingrarna rör sig trots frosten, och melodin svävar ut över den frusna ytan som ett varmt andetag i natten.

Bakom honom, glider skridskodrottningen fram. Hon ritar mjuka cirklar i isen, följer musiken som om den var en osynlig tråd hon dansar efter. Hennes rörelser är lätta, nästan svävande, och ibland kastar hon en blick mot honom – som om hon dansar för att hålla hans toner vid liv.

Ovanför dem lyser månen i full glans, klar och rund som ett vakande öga. Stjärnorna sitter tätt på himlen, glimmar och klistrar sig fast som små iskristaller som inte vill falla.

Allt är stilla, allt är magiskt.
Det är vintertid – och isen är deras gemensamma scen.