Maskerad

Det är maskeradbal, en sådan där kväll då allt känns möjligt och alla bär en hemlighet bakom sina masker.

Mitt i salen sitter en dam med en fågelmask över ansiktet. Masken glimmar i ljuset, med fjädrar som rör sig svagt varje gång hon andas. Hon spelar på sin harpa, och tonerna faller som silvertrådar genom rummet.

Hennes klänning är röd och vit prickig, dramatisk och lekfull på samma gång — som om den själv deltar i festen. Varje gång hon rör sig skiftar tyget, nästan som om det har ett eget liv.

Runt henne pågår maskeradbalen: röster, skratt, viskningar, danssteg som ekar mot golvet. Men trots allt sorl är det hennes musik som håller kvällen samman.

Det är fest.
Det är magi.
Det är maskeradbal.