Kolingsborg

Du stolta stad,
du som en gång bar Slussen och Kolingsborg som hjärtan av betong och historia.
Nu är Kolingsborg bara ett minne blott,
en skugga av en tid då människor möttes, dansade, drack kaffe,
och lät livet rinna genom byggnaden som en puls.

Mitt i gatan står en röd Citroën,
lysande som ett utropstecken i förändringens vind.
I bilen sitter Sune med sin hund Bella,
båda stilla, båda undrande.
De ser på Slussen som om den vore en gammal vän
som håller på att byta ansikte.
De frågar sig vad som ska hända,
men svaret har redan hunnit ikapp oss.

Runt omkring dem packar människor sina resväskor,
inte bara för att resa bort –
utan för att resa vidare.
Vidare i livet, vidare i tiden,
vidare mot något nytt som ännu inte fått namn.

Slussen förändras, staden förändras,
men människorna fortsätter gå,
fortsätter drömma, fortsätter leva.
Och i den röda Citroënen sitter Sune och Bella
som två tysta vittnen
till en stad som aldrig slutar röra sig.