Gårdsmusikanter

I ett valv i Gamla stan sitter hon,
gårdsmusikanten med sitt musettedragspel,
och låter melodin rulla ut över kullerstenen
som en varm vind genom en gammal saga.

Vid hennes ben vilar den vita hunden,
trofast och stilla,
som om varje ton är en trygg hand över pälsen.

I hatten framför henne ligger sex röda rosor,
och den sjunde hålls varsamt i näbben
på den lilla gula fågeln
som också sitter i valvet,
som en tyst publik som aldrig går hem.

Bakom dem lyser luckorna upp gatan,
ett mjukt sken som gör gränden levande.
Och mellan husen hänger kläder på klädsträck,
svajande lätt i vinden,
som om de dansar med musiken.

Det är en målning av vardagens magi —
en stund där musik, rosor, djur och gamla murar
andas i samma rytm.